Del 2

Slutet på del 1.

"Yurika skulle skjutsa oss och vi började gå till bilen. Efter halva vägen kom Micke på att de hade ju faktiskt kunnat kört fram bilen till dörren..*haha* Jaja, jag kunde ju ändå inte sitta still så det var ju detsamma. Tog några värkar på den korta biten till parkeringen och där mötte vi Mickes mamma. Hon kramade mig hårt och läääänge.. Kändes det som iallafall."

Fortsättning:

Det var jobbigt att sitta still och jag var glad att vi bor så nära förlossningen. Vi kom in och de visade mig till en sal direkt, eftersom de såg hur ont jag hade. De fixade lite där inne och värkarna kom hela tiden. Jag hängde på skötbordet där vår bebis skulle ligga medan Micke gick ut och ringde efter mitt leg och min patientbricka som vi glömt. Han skulle höra av sig sen då de skulle komma med dem.

Sen sa jag att jag ville ha epidural, men hon sa att hon avrådde från det då hon gissade på att det skulle dröja mindre än en timme innan bebisen kom ut. De satte sen CTG och det gjorde så ont då de tryckte över magen och värkarna kändes intensivare. Sen skulle hon undersöka mig och ack vad jag gruvade mig för att lägga mig ner och ligga still. Hon kände och jag var öppen 6 cm. Hon sa att det hon kunde göra var att ta vattnet för att skynda på det, men jag kände att det skulle gå fort ändå. Och det gjorde tillräckligt ont redan och jag hade nog inte kunnat hantera de värkstormar om skulle komma om hon tog vattnet. Det var det som fick mig att tappa kontrollen med Hailey.

Jag djupandades hela tiden och jag känner mig stolt som inte började hyperventliera. Det hjälpte att försöka djupandas och trots det så kändes det inte som om luften räckte till. Jag ställde mig upp och hon ville att jag skulle prova lustgasen. Jag ville inte då jag tyckte det kändes hemskt med Hailey. Jag sa att jag ville ha syrgas, men de får inte ge det. Så hon satte svag lustag blandat med syrgas, för det fick hon. Vet inte hur mycket lustgasen hjälpte, men var inte villig att känna om det gjorde ondare utan. Det var iallafall skönt att ha nåt att koncentrera sig på och emellan värkarna kände jag mig lullig..

Jag stod och trampade och BM tyckte jag spände mig och ordnade med säck i sängen att hänga på. Men jag ville stå upp och hänga över den. Men det var svårt att slappna av då det ändå stramade och tryckte på emellan värkarna. Micke stod på andra sidan och höll mig i händerna. Jag klämde hans hand i varje väk och lät i masken.
Jag skrek väl inte, men jag lät iaf för topparna var så onda.. Jag kände starkare och starkare tryck och bad henne undersöka mig. Klockan var kanske runt halv åtta då och jag var öppen 8-9 cm. Jag låg kvar en värk, men hoppade snabbt upp ur sängen då det var outhärldigt att ligga still. Min enda räddning var att tänka att snart är det över, vilken tur jag har som kommer ha sån kort förlossning. Jag började känna hur långt ner hon låg och det började droppa blod.

19:54 gick vattnet och jag fick en lååååååååååÅÅÅÅÅÅng, krystvärk... Hon bad mig hålla igen efter första krystningen och det gick en kort stund... Sen tryckte jag på.. Åååh, vad jag hade längtat efter det.. för då kändes det att snart är det över!!! Och ut kom hon 19:56. Micke utropade med gråten i halsen att det var en tjej till och det kändes helt självklart. Vår fina älskade underbara lilla Noelle. Lilla lillasyster!! Jag födde i stående och det var helt underbart!

Jag fick henne mellan benen och jag visste knappt hur jag skulle hålla. Dom är ju så små! Hon hjälpte mig att lägga mig och jag fick henne på bröstet. Efter ett tag undersökte hon mig och jag hade bara en bristning vid urinröret. Behövdes inte sys, underbart.. För det gjorde ont då hon var där och "drog". Sen fick jag en spruta i benet med livmoderssammandragande. Och efter en stund krystade jag ut moderkakan.

Sen fick vi vara ifred, jag Micke och Noelle! Vi fick lov att slå på mobilerna en stund och ringa alla. Mamma blev förvånad, för hon trodde jag ringde för att säga att vi åkte in men det gjorde jag inte. Jag ringde och sa att hon blivit mormor och hon blev nog rätt förvånad!! Hon utbrast att "det är så det ska gå till då man föder barn, Anna"..*haha* Mickes mamma trodde han skämtade då han ringde, men sen då hon hörde Noelle förstod hon att det redan var klart!!

Det var en häftig upplevelse. Då de kom in sen och frågade om vi ville ha de berömda mackorna, sa jag att vi inte hade hunnit smälta maten än.. Jag var fortfarande proppmätt!!

Vid elva-tiden körde de upp mig till BB. Jag ville inte stanna längre än nödvändigt. Så vid halvtolv, den 1 maj klev jag in hemma. Och nu hade vi två döttrar istället för en hemma hos oss. Det nya livet hade börjat!

Så kan det gå då man måste byta bajsblöja på lillasyster!

Del 1

Jag började få ont vid halv fem på eftermiddagen medans vi höll på laga tacos som vi skulle äta.Mickes familj var här för att fira valborg. Jag hade lite mensvärk och fick värkar lite då och då men sa inget eftersom jag trodde det skulle gå över. Hade mest ont då jag gick och fixade och trodde det var då jag böjde mig och så som gav mig förvärkar.

Vi åt och jag hade lite ont, men höll tyst. Jag åt massor kan jag tillägga, vilket jag ångrade sen.. Då vi ätit klart vid halv sex, sex-tiden började vi plocka undan. Då fick jag ondare och sa det till de andra då det faktiskt gjorde så ont så jag var tvungen att djupandas. Kom på att jag borde kolla tiden för säkerhets skull. De kom med ca. 5 minuters mellanrum. Ringde Linda och mamma och sa att jag hade ont. Men att det kanske skulle gå över, men det gjorde verkligen ont och kändes mer än förvärkarna.

Vid halvsju vad jag Micke ringa förlossningen för då hade jag värkar varannan, var tredje minut. Och eftersom jag redan var öppen och väldigt mogen på morgonen då jag varit hos barnmorskan var jag rädd att hon skulle komma hemma. Dessutom hade BM sagt att jag skulle åka in rätt fort, eftersom det gått så fort med första barnet.

Jag pratade med en kvinna på förlossningen som jag kände inte riktigt tog mig på allvar. Hon trodde jag spände mig och sa att jag skulle ta en varm dusch och försöka slappna av och helst invänta en blödning innan jag kom in.
Jag ville komma in på koll åtminstone för att se hur öppen jag var och det fick jag sa hon, men fick vara beredd på att åka hem. Jag ville självklart också vara hemma så länge som möjligt, men var rädd för att föda hemma i hallen.

Jag gick och tog en dusch, men värkarna tätnade, gjorde ondare och tryckte neråt. Kände mig redan "bajsnödig"..
Jag tog 1 gram alvedon och bad Micke komma in och hjälpa mig att klä på mig, för det gjorde ännu ondare då jag böjde mig ner och ansträngde mig. Sen sa jag att vi var tvungen att åka in för det kändes som om hon snart skulle komma.

Jag sa gonatt till Hailey, men hade så ont så jag inte riktigt kunde prata då värkarna kom så tätt. Hon satt hos farfar och åt välling för att gå och lägga sig då klocka var runt sju.

Yurika skulle skjutsa oss och vi började gå till bilen. Efter halva vägen kom Micke på att de hade ju faktiskt kunnat kört fram bilen till dörren..*haha* Jaja, jag kunde ju ändå inte sitta still så det var ju detsamma. Tog några värkar på den korta biten till parkeringen och där mötte vi Mickes mamma. Hon kramade mig hårt och läääänge.. Kändes det som iallafall.

Fortsättning följer...

Jag och Noelle åkte på IKSU och simmade och badade bara vi två idag.
Hailey var hemma med sin öroninflammation och fick inte följa med.
Vi hade så himla kul. Det är sällan vi gjort något bara vi två.
Noelle gick från att knappt vilja bada till att simma som en liten fisk genom vattnet.
Hon som dessutom brukar hata att få vatten över håret.
Sen bubblade vi lite bubbelpool också och det var riktigt skönt!!

Noelle brukar ofta dra fram grejer ur köket. Decillitermått, vispar och en massa annat. Också hinkarna brukar åka fram. nu går det magsjuka på dagis, så de har åkt fram några gånger sen i torsdags. De säger att de ska kräkas. Men Noelle hittade ett bättre sätt idag att använda hinken på!

Igår hade vår lilla Noelle namnsdag. Även moster Frida, som Noelle såklart fått sitt andranamn ifrån.







Älskade lilla bus!