Del 2

Slutet på del 1.

"Sen tog vi väskan och åkte. Efter bara en liten bit kom jag på att vi glömde både mobiler och kamerorna. Men jag vägrade vända om, för jag visste inte hur fort det skulle gå. Och jag som ville filma förlossningen den här gången. Men jag hade ju trott att jag skulle hinna packa i kameran i väskan innan. Jag trodde åtminstone jag skulle ha kvällen den 16:e på mig att fixa det sista. Men det tyckte inte Jolene."

Fortsättning:

På väg till förlossningen tror jag vi fick stå och vänta vid varenda rödljus. Micke undrade om han skulle köra mot rött, men riktigt så bråttom var det inte. Jag ville hellre komma fram levande!
Väl framme så parkerade vi vid ingången och jag steg ur med mina handdukar och tofflor och skyndade mig in. Såg inte en själ, men snart kom en sköterska och mötte oss. Jag sa "att det här kommer gå fort, det gjorde det förra gången" och hon visade mig direkt in på ett rum. Klockan var ca 14.30 då.

På rummet så frågade hon upp lite om tidigare barn och hur länge jag haft ont och så började hon på en förlossningsjournal. Jag frågade påpekade direkt att jag skulle ha penicillin mot min GBS, så jag skulle hinna få åtminstone en dos. Jag har värkar hela tiden, men andas fortfarande bra igenom dom. Jag står mot sängen med armarna och trampar hela tiden på stället och gungar med höfterna. Sen får undersöks jag och jag är bara öppen 4 cm. Jag tycer det är så lite, med tanke på hur täta värarkarna är. Sen sätts ett CTG och jag svidar om till landstingets snygga nättrosor och skjorta.

Barnmorskan frågar om jag vill ha lustgas, men det vill jag än så länge inte. Jag tycker det går bra att djupandas och röra mig. Sen ska nål sättas för att penicillinet ska kunna ges. Hon sätter nålen på vänster arm och jag är skadad och håller själv fast då hon sa sätta fast slangen så det inte ska bli nåt blodspill. Hon skrattar och tycker det är bra att jag hjälper till. Så då berättar jag att jag tidigare på dagen gjort mitt sista seminarium och nu tar examen i januari.

Värkarna kommer och går och jag tycker de gör olika ont. Jag står och tittar på såna här stående julstjärnor i fönstret vid varje värk och fokuserar på dem. Jag börjar må illa av de starka värkarna och ber Micke öppna fönstret och hämta vatten. Micke frågar om han ska gå och flytta bilen, men det får han inte för det vet hon inte om han hinner. Nu gör det riktigt ont och jag har en kräkpåse, för jag mår fruktansvärt illa. Barnmorskan frågar nu om jag vill ha lustgas och det vill jag. Egentligen ska man andas under värkarna och göra uppehåll emellan. Men jag säger att "jag andas hela tiden, för jag vill dem kommer så ofta och jag då kommer den inte hinna värka". För värkarna var så intensiva och starka. Men emellan en värk kunde jag ändå skratta och säga "vad skönt, det är första gången jag är full på 9 månader!" Och snabbt blir värkarna ännu snabbare och jag håller på kräkas vid varje värk. Då kanske klockan är ca. 14.55.

Nu måste värkarna gjort nån nytta, annars tar jag livet av mig snart. Så känns det. Så jag ber henne undersöka mig strax efter 15.00 och då är jag öppen 8 cm. Nu gör det så in i helvete ont så inget hjälper. Så jag ligger kvar på britsen och bara slänger mig fram och tillbaka. Det gör lika ont oavsett vad jag gör, så jag kan lika gärna ligga. Barnmorskan går ut och jag tror jag slutar använda lustgasen också. Jag säger "att nu får den ta och komma ut. Snart måste den komma ut, det gör så ont".

Ca 15.09 kanske får jag krystvärkar och hon trycks nedåt som en raket. Vattnet sprutar ur mig rakt upp i luften. Och skit kan jag säga. Så jävla äckligt. Kändes lite komiskt samtidigt. Jag skriker åt Micke att ringa på klockan. Barnmorskan och undersköterskan kommer inspringandes och tar på sig handskarna. Micke tyckte de tog det så lugnt, även fast det syntes att hon kommer nu. Jag skriker att jag vill ställa mig upp och gör en ansats, men det trycker på för mycket för att jag ska kunna ändra läge. Jag börjar krysta och bara skriker, fr det gör så jävla ont. Även fast jag inte krystade länge, så känns det som jag ska dö och slutar krysta för det känns hopplöst. Jag skriker "dra ut den, dra ut den". Så krystar jag på igen och ut kommer hon och det är så skönt att det är över. Jag tror jag säger det också, att det var så skönt att det slutade göra ont.

Framme var vår nya familjemedlem, vår tredje dotter. Klockan 15.11 föddes hon. Hon var lite medtagen, eftersom det gick så fort och de var tvungna att suga ur lite fostervatten ur hennes lungor och få henne att skrika till. Sen får Micke klippa navelsträngen för tredje gången. Så ska jag snart prova och krysta fram moderkakan och det kändes jobbigt.Dumt, med tanke på att man nyss fött barn och haft värkar. Men det kändes som om jag gjort mitt, haha. Men ut kom den med. Jag fick bara lite bristningar och slapp sy. Men inte långt efter, så får jag eftervärkar från helvetet och Micke får ta Jolene. Jag duschar tror jag tre-fyra gånger på förlossningen för jag har så ont. Sen vilar jag och Micke får hålla henne och vi bara pratar.

Micke väntar tills de vägt och mätt henne. 48 cm lång och 3325 gram väger hon. Sen åker han hem och hämtar kamerorna och lite grejer. Och jag passar på att ringa några och berätta den glada nyheten. Vi har fått ännu en dotter! Återigen var vi på förlossningen i 40 minuter innan vårt barn kom, precis som med Noelle.