Tabu?
Jag har kännt mig väldigt nedstämd idag. Jag tänker erkänna något som många säkert tycker är ett väldigt tabulagt ämne. Jag är ingen hemma-mamma. Jag är en dålig mamma då jag är hemma dagarna i ända. Javisst, är det bra för barn att få vara hemma. Men då ska de få vara hemma med en förälder som är bra på aktivera barnen och ger de bra med stimulans. Det är inte jag. jag blir lat, tråkig, ilsken och oaktiverad då jag är hemma. I våran familj är det Micke som är en bra hemma-pappa. Så är det.
Visst tycker jag om att vara med mina barn och älskar dom över allt annat. Men jag är en bra mamma då jag får vara något annat är bara mamma. Dessutom har Micke jobbat över två lördagar i rad nu och det gör ju inte saken bättre. Men vi behöver pengar om inte jag får jobb då han ska börja vara pappaledig. Som det ser ut nu blir det den tredje maj.
Jag längtar som tusan efter att få börja jobba och kanske ännu mer eftersom jag nyss blivit klar sjuksköterska. Jag skrev mitt CV väldigt fort efter jag blev klar och började kolla jobb. Det börjar ramla in några jobb i Umeå nu och jag har varit så sugen. Men jag har skickat in en intresseanmälan till sommarvikariat och valde barnkliniken och två kirurgiska avdelningsblock. Sen idag skickade jag in mitt CV och sökte jobbet som sköterska på Rättspsyk.
Jag visste inte hur tidigt jag skulle känna mig pigg, eftersom jag varit väldigt deprimerad båda gångerna jag fått barn. Till stor del pga att jag "bara" varit hemma. Men nu har jag ändå mått bra så känner mig pigg, om än trött eftersom jag bara inte klarar att aktivera mig. Hade jag vetat det hade jag planerat tidigt för att börja jobba någon månad efter förlossningen. Jag ska fortsätta amma då jag börjar jobba, även om det bara blir på den lediga tiden. Ska även försöka pumpa.
Sån är jag. En dålig mamma? Eller bara som många andra, men som man inte talar om?
Nej, jämställdhet är en stor fråga idag och dels hur man delar föräldraledigheten. Många undanflykter finns till varför man som mamma måste vara hemma. Och tvärtom från mammornas håll, varför papporna inte kan vara hemma. Jag är en mamma som älskar mina barn. Barnens pappa är en pappa som älskar sina barn och är den som kommer vara föräldraledig mest och är bäst på det. Jag tror våra barn kommer klara sig bra ändå!
Visst tycker jag om att vara med mina barn och älskar dom över allt annat. Men jag är en bra mamma då jag får vara något annat är bara mamma. Dessutom har Micke jobbat över två lördagar i rad nu och det gör ju inte saken bättre. Men vi behöver pengar om inte jag får jobb då han ska börja vara pappaledig. Som det ser ut nu blir det den tredje maj.
Jag längtar som tusan efter att få börja jobba och kanske ännu mer eftersom jag nyss blivit klar sjuksköterska. Jag skrev mitt CV väldigt fort efter jag blev klar och började kolla jobb. Det börjar ramla in några jobb i Umeå nu och jag har varit så sugen. Men jag har skickat in en intresseanmälan till sommarvikariat och valde barnkliniken och två kirurgiska avdelningsblock. Sen idag skickade jag in mitt CV och sökte jobbet som sköterska på Rättspsyk.
Jag visste inte hur tidigt jag skulle känna mig pigg, eftersom jag varit väldigt deprimerad båda gångerna jag fått barn. Till stor del pga att jag "bara" varit hemma. Men nu har jag ändå mått bra så känner mig pigg, om än trött eftersom jag bara inte klarar att aktivera mig. Hade jag vetat det hade jag planerat tidigt för att börja jobba någon månad efter förlossningen. Jag ska fortsätta amma då jag börjar jobba, även om det bara blir på den lediga tiden. Ska även försöka pumpa.
Sån är jag. En dålig mamma? Eller bara som många andra, men som man inte talar om?
Nej, jämställdhet är en stor fråga idag och dels hur man delar föräldraledigheten. Många undanflykter finns till varför man som mamma måste vara hemma. Och tvärtom från mammornas håll, varför papporna inte kan vara hemma. Jag är en mamma som älskar mina barn. Barnens pappa är en pappa som älskar sina barn och är den som kommer vara föräldraledig mest och är bäst på det. Jag tror våra barn kommer klara sig bra ändå!
Kommentarer
Postat av: Karro
Det är ju inge konstigt att man blir less på att vara hemma.. du är nog inte ensam om det. Att vara mammaledig är inte ett lätt och alltid roligt jobb!
Jag håller tummarna att du snart får jobb och att Micke kan vara hemma och ta hand om barna!
PussPuss
Postat av: Yurika
Jag håller med dig Anna, så funkar jag också. Jag måste ha mkt runt omkring mig för att orka vara mamma, att vara hemma är ingenting för mig med. Jättekul att du sökt jobb! Du är bra mamma!
Trackback
