Del 1

Jolene var beräknad till den 28 december enligt UL. Enligt mig var hon beräknad till julafton, eftersom jag tog dagen-efter-piller efter ca 16 timmar och var helt säker på när hon blev till. Jag hade skämtat och sagt att hon fick komma efter mitt seminarium som jag hade den 16 december.
Det räckte till ca halvtolv. När jag gick sa en av seminarieledarna, att jag fick hålla igen nu till efter nyår. Men jag svarade att jag visste att jag inte skulle gå över, så jag skulle hoppas för nu fck hon komma närsomhelst. Klockan ett var jag klar hos min terapeut där jag var på mitt allra sista besök. När jag suttit där så frågade Karin (terapeuten) om jag kände nåt. Men jag gjorde inte det. Jag hade ju haft förvärkar sen tre-fyra dagar tillbaka. Men inte idag. Men jag sa också att jag visste att det kunde gå fort och att om några timmar kan hon lika gärna vara här och så skrattade jag.

Jag tog bussen till Ålihdem där jag skulle hämta Marias bil som vi skulle få låna. Jag skulle på ICA Maxi och handla julmat. Jag pratade med svärmor och var så kissnödig. Men höll mig eftersom jag inte ville lägga på. Så jag gick och sopade av bilen och skrapade rutorna. Sen körde jag iväg. Men när jag vek ut på kolbäcksvägen hade alla rutorna immat igen och jag fick köra in på nästa parkering på Ålidhem. Där stod jag för att försöka få bort imman. Men jag blev så less, så jag tänkte att jag kunde skrapa rutorna medan jag väntade. Skrapan hade ramlat ner på golvet vid passagerarstolen och när jag böjde mig när åt sidan så bara forsade det ur mig. Jag hoppade illa kvickt ur bilen och visste inte om jag kissat på mig. Men det kändes inte som så. Så jag tog fram mobilen för att ringa Micke. Men då ann det nerför benen och det var missfärgat, så jag tänkte att det var riktigt pinsamt att jag kissat på mig. Så jag stängde igen mobilen innan signalerna hunnit gå fram. Då var klocka ungefär tio i två.

Jag slängde ur matlådan ur en påse och satte mig på den och var riktigt less över att jag kissat på mig, att jag var dum som itne gått på toaletten hos Maria. Och nu hade jag dessutom kissat ner hennes bil. Jag körde för första gången, sen jag tog körkortet 6 dagar innan på vinterföre. Så jag kände mig lite osäker. Men jag började känna lite värkar, men tänkte även då att bältet nog satt för hårt mot magen. Men snabbt ökade de och efter halva vägen ökade jag farten till 70 för att hinna hem.

Jag körde ända fram till dörrn och lämnade bara bilen där. Skyndade mig in och drog av byxorna redan i hallen. det var fortfarande osäkert för mig vad det var, men det var slemblandat och kom på att bebisen måste bajsat i vattnet. Så jag ringde Micke och sa att han fick komma hem, NU! Sen ringde jag mamma en snabbis och svärmor och sa direkt när hon svarade, att NU hade jag värkar. Lite komiskt eftersom jag inte hade det för mindr eän en halvtimme sedan då jag pratade med henne första gången.

Jag gick upp och duschade och tog sen på mig rena kläder. Och nu hade det börjat kännas rätt ordenligt. Det gick iallafall inte att ta miste på att det var värkar. Jag hann bara ner i hallen med BB-väskan innan klöderna var blöta igen. Tänkte återigen på hur dum jag är, eftersom jag borde tänkt på att fostervatten kommer hela tiden. Men nu hade jag för ont för att bry mig så jag drog bara på mig handdukar. Men när jag skulle ringa förlossningen hade jag inte ens lagt in numret. Snacka om att tänkt bara på skolan fram tills dagen då allt var slut. Idag. Sen när jag skulle ringa hade jag itne ens några pengar kvar på mobieln. Och jag kunde inte fylla på för jag hade så ont. Så jag skickade sms till Micke och bad han ringa och förvarna.

Kom nu på att Alvas mormor var hemma där, så jag drog på en handduk och sprang dit. När hon öppnade sa jag bara att jag hade värkar och att jag var tvungen att låna mobilen. Sen rsprang jag hem med henne och Alva i hasorna. Jag ringde och det var upptaget och upptaget. Det var ju såklart Micke som pratade med dom. Han kom hem och kom bara in och kollade till mig och körde sen bort Marias bil. Jag fick också mobilen för att prata med barnmorskan. Jag sa att vattnet gått, att det var färgat och att jag hade värkar ofta. Och att det gått fort tidigare. Jag sa innan vi åkte till Alva, att det iallafall inte skulle komma en kusin på hennes födelsedag (hon fyller den 17 december). Sen tog vi väskan och åkte. Efter bara en liten bit kom jag på att vi glömde både mobiler och kamerorna. Men jag vägrade vända om, för jag visste inte hur fort det skulle gå. Och jag som ville filma förlossningen den här gången. Men jag hade ju trott att jag skulle hinna packa i kameran i väskan innan. Jag trodde åtminstone jag skulle ha kvällen den 16:e på mig att fixa det sista. Men det tyckte inte Jolene.

Fortsättning följer...